Vad är normalt?
Det är något jag brukar fundera mycket kring. Det finns personer med diagnoser som t.ex adhd, autism eller någon annan. Sen har vi oss "normala". Men varför är vi i olika kategorier? Vi "normala" har också brister, något som vi också kan ha problem och svårt med. Varför är dom "onormala" och vi "normala" när vi själva också har brister och kan ha svårt för saker? Därför brukar jag tänka om t.ex adhd och autism är sjukdomar egentligen. Nu menar jag absolut inte att låta känslokall som att det inte är synd om dom och som att deras sjukdomar inte är nånting. Jag känner verkligen stor empati för de människor med diagnoser och att de pågrund av dessa har svårigheter, men det känner jag för alla människor som har svårigheter. Jag har också svårigheter men ändå ses jag inte som "onormal". Jag vill bara inte nedvärdera de "onormala" för de är lika talangfulla som oss "normala" och jag tror de kan lika mycket som oss och jag vill heller inte sätta dom i katergorin "onormal". Vi är alla olika. Vi "normala" är olika varandra också som en som är "onormal" och en som är "normal". Så vad är normalt? Vad definierar normalt?
Det normala definieras av dess antal,om tillräckligt många får diagnosen adhd, så kommer det anses normalt. Det som felar oss är respekt för varandra, om alla skulle vara respektfulla mot varandra skulle det vara det normala och följaktligen skulle det onormala försvinna...