I brist på uppdatering

Jag vet att jag är kass på att blogga, men jag har för mycket just nu i mitt liv, men tänkte kika in här nu och bara berätta lite vad som har hänt. Just nu har jag praktik på en förskola samtidigt som jag ska förbereda mig inför fyra aktiviteter, samtidigt har jag uppgifter att ta itur med. MEN också förbereda inför flytt då vi flyttar om tjugofyra dagar, närmare bestämt 31 Mars. Som tur är så är det inte så mycket med fadderiet just nu. Jag känner att praktiken kom olämpligt då den är svår att koncentrera sig på, men får göra så gott jag kan och den är ju trots allt bara sju dagar till och flytten är snart över. När det är över kommer det vara lugnare. Jag kommer hem ifrån praktiken och är helt slut, men då hinner man knappt vila för då är det plugg och förberedelser inför flytt som gäller, men jag har inte hunnit med detta alls under praktiken än, utan jag har fått passa på att packa nu i helgen istället. Plugg har jag inte hunnit än, men det ordnar sig då det inte är så mycket egentligen. Jag får helt enkelt ta det dom dagarna jag slutar tidigare. Jag vill helst gärna vila under helgena också och det har jag gjort nu ikväll och i morgon blir det mycket vil och kanske lite packning.
 
Utöver det har jag färgat håret chokladbrunt nyligen och lagt i slingor, nopprat ögonbrynen hos Make up store, samt färgat dom och klippt håret. Men lite fester har det blivit också.

Känslan av att inte duga

Ja, den går inte riktigt att förklara. Känslan av utfrysning och att inte duga. Jag har levt med den känslan enda sen jag var liten. Då man satt i skolan och de andra blev valda när man skulle vara två och två eller bilda grupp och eleverna fick bestämma vilka de ville vara med eller vilka som fick vara med. Eller när man var i korridorren och de andra satt och pratade med varandra medans jag själv. En av de värsta situationerna var när man var i matsalen och hade tagit mat och skulle sätta mig och jag fick sitta själv. En gång satte jag till och med i samma bord som tre andra personer och de gick iväg utan att vänta. Jag upplever inte så mycket av det här längre, förutom någon gång ibland när man ska vara två och två. Hur jag ibland inte blir vald. Men något som gör mig glad i själen är när någon frågar mig om vi ska vara tillsammans. Om denna människa visste vad jag har gått igenom och hur glad den frågan gör mig. Istället upplever jag andra situationer som får mig att inte duga att umgås med.