Diabetes berör mig
Jag har nämnt i ett tidigare inlägg i somras om att min sambo/pojkvän har diabetes. Han har diabetes typ 1. Den ärftliga. Flera antal i hans släkt har det. Det finns risk att våra barn kommer att få diabetes. Jag är alltid orolig över att Tobias ska få lågt blodsocker och hamna i koma. Alltid. Men mest när han sover. Han vaknar oftast när han känner sig låg, men min största rädsla är "Tänk om han sover för djupt och inte märker det". Jag går inte alltid omkring och tänker på det, men i bakhuvudet finns min oro. Alltid. Bara nu i natt när vi skulle sova, så hade han somnat och han somnar alltid jättefort. Men jag busade med honom som jag brukar göra och försökte väcka honom. Han reagerade inte. Jag ropade på honom och skakade på honom. Jag känner sen hur paniken börjar bli allvarig och då vaknar han till. Under den korta stunden hinner flertal hemska tankar komma i huvudet på en.
Jag hittade en familj på youtube vars 6 åriga dottern lever med diabetes typ 1 och fick sjukdomen som 2 åring. Det är en tv serie där det är små avsnitt. En för varje månad för att följa dom från Januari-December. Här finns första avsnittet: https://www.youtube.com/watch?v=uW2hQHb3NNo. I ett avsnitt visar dom hur diabetes ser ut under ett dygn där föräldrarna får kolla blodsockret några gånger mitt i natten. Men dom visar inte alla känningar dottern Nike kan få och alla tårar. Denna del är när hon haft en bra dag.
Här är en presentation av 6 åriga Nike. Som är helt klart en av världens vackraste flickor jag någonsin har sett i hela mitt liv!
Diabetes berör mig otroligt mycket. Som sambo till min pojkvän får jag se det hemska som inte utomstående får se. Man vet att diabetes är hemskt, men det är inte bara att ta insulin och stå emot en massa sötsaker. Det är så mycket mer än så. En människa som inte har diabetes eller inte lever med någon som har det, förstår inte vad det innebär att ha det. Ibland måste en diabetiker till och med få i sig något sött om man ligger för lågt i blodsocker värdet. Tänk att hela tiden 24/7, så måste en diabetiker slåss med att överleva. Jag som har ett förflutet med att leva på sötsaker och vara väldigt stillasittandes har nu skärpt mig. Jag förstår inte hur jag kunde riskera att få diabetes eller hur någon annan ens kan göra det.
Jag vill verkligen att ett botemedel emot diabetes ska hittas. Det finns en tjej som säljer armband (jag ska köpa) för att bidra till forskningen och jag önskar jag kom på ett sätt att bidra på samma sätt. Vill inte bara öppna en insamling. Vill att folk ska kunna köpa något så de själva får något för pengarna, för på det sättet tror jag det ger mer pengar. Men då måste jag komma på något att sälja, men vad skulle det kunna vara? Behövs det tillstånd? Kan man ha något bevis så man kan visa det för folk så de litar på att pengarna går till fonden? Jag vill bara gråta för alla diabetiker vilka kämpare ni är!