Tappat livsglädjen

Detta är något som jag har känt ganska länge till och från. Ibland inget alls och ibland, men nu känns det väldigt mycket. Jag tror det kan ha med åldern att göra eller delvis. Och skippa gärna snacket "du är inte gammal" för det säger jag inte, jag säger att man åldras och blir äldre och därför tröttnar på vissa saker. Finns saker jag har tröttnat på som jag tror kan ha med åldern att göra, som händer de flesta, saker de tyckt varit roligt, men när de blivit äldre så har de kommit ifrån det, men sen finns det saker som inte alls har med åldern att göra som jag inte finner någon glädje i längre. 25 års åldern är ändå den åldern då man vill stadga sig och bilda familj. Sånt folk har gjort som är typiskt "ungt" växer många ifrån och det är det jag känner att jag håller på att göra.
 
Låt mig säga såhär att jag har aldrig varit en partytjej. Jag har haft perioder i äldre dagar då jag tyckt att det har varit roligt, men tröttnat fort. De som festar mycket som ung tröttnar när de blir äldre (inte alla, men många) och jag som ung som har varit roligt för mig, som festa har varit för andra, har varit att lyssna på musik hemma vid datorn och kolla på tv serier. Jag har inte tröttnat på tv serier, det lär jag nog aldrig göra helt, men jag har liksom tappat en viss känsla av det och blir inte lika exalterad längre, men det kan också ha för det känns som jag aldrig har något nytt att se på längre, men när jag ändå har något nytt att se på, så finns ändå inte riktigt den känslan kvar längre och när det gäller musik så är det något jag alltid har älskat att lyssna på och att sitta och sjunga. Jag älskar fortfarande musik och att sitta och sjunga, men inte lika mycket längre och är inget jag är lika galen längre. Förr kunde jag lyssna på samma musik hur länge som helst, det kan jag nu också, men jag tröttnar fortare.
 
När det gäller shopping så tycker jag det är roligt, men inte så jag är helt galen i det. Utan det har blivit starkare nu när jag är äldre och det är väl det enda jag tycker är roligt fortfarande egentligen, men som student har man inte råd att gå och shoppa hela tiden och förr tyckte jag det var roligt att köpa heminredningssaker, men att göra det är jag inte sugen på längre, vilket jag hela tiden var förut, men kanske för det inte finns någon plats i lägenheten att ha några saker och vi har i princip allt. Det enda som behövs just nu är en byrå och ett skåp att ha i badrummet och det längtar jag till för det ska bli skönt att få mer ordning, men behöver vänta på att någon kan skjutsa.
 
Jag har alltid tyckt det varit roligt att baka, men jag finner ingen glädje i det heller längre.
Det jag finner glädje i och som jag alltid har gjort är att kolla på någon film och tv serie med godis och snask, men det äter jag inte längre så den glädjen är också borta och hade jag gjort det, så hade det ändå inte funnits något att kolla på. Jag älskar vetenskap och biologi, men intresset där är också borta lite grann. Att umgås med folk, sanningen är att jag knappt har några vänner. Har bara två vänner typ och vi alla har upptagna liv. Men sånt jag gillade att göra med vänner förr är också något jag inte heller finner glädje i längre. Som att t.ex. gå ut på en promenad tillsammans och fota och lyssna på musik eller att ha myskväll med massa gott. Tyckte sånt var as mysigt förut, men inte nu längre. Och glädjen i att fota har försvunnit eftersom något är fel med min systemkamera.
 
Att träna är roligt och jag blir glad av det, men ibland har man en massa tråkiga måsten att göra att det inte hinns med att träna flera timmar om dagen eller har ork till det. Tycker detta är riktigt frustrerande, att knappt inte tycka att något är roligt. Det enda är shopping, träning (men ibland så är det svårt att ta sig i kragen för att gå dit) och att umgås med pojkvännen, men eftersom jag knappt tycker något är roligt längre, så blir det svårt att komma på saker att göra som jag skulle tycka vara roligt.
 
Förlåt för ett kanske konstigt och vimsigt inlägg, men det är såhär jag känner och jag mår dåligt över det här. Det är inte roligt att lägga sig för att sova för det inte finns något roligt att göra eller att bara ligga i sängen och glo på taket. Att tycka sånt som jag alltid har tyckt varit roligt tror jag kan ha med åldern att göra som var typiskt ungdomligt för mig som dricka och festa är för andra och att jag börjar växa ifrån det. Men andra saker som inte har med det att göra känns som det skulle kunna vara en depression, men jag vet inte hur isåfall. Det låter som en depression, men jag är inte deprimerad. Men jag blir deprimerad av det här, att inte känna någon glädje i något. Kanske bara någon 25 årsfas om det nu finns någon fas i min ålder som gör att allt blir tråkigt. Vad vet jag.
 
 
 
 
 
#1 / / Rebecca:

Vad tråkigt att du känner så här! Men kan känna igen mig lite. Jag har inte heller så många intressen och inte så många vänner och när jag hör allt mina vänner gör så kan jag bli nedstämd. För jag tycker heller inte så mycket är roligt! Dock har jag hittat tjejjouren som jag brinner för, att kunna stötta och hjälpa unga tjejer som mår dåligt. Dessutom möter man mycket nytt folk. Så att engagera sig i en förening är ett tips!

Men visst var du intresserad av att börja engagera dig i tjejjouren? Ta kontakt med mig om du fortfarande är intresserad så kanske vi kan lösa det på nåt sätt.

Kramar

Svar: Vad tråkigt Rebecca att du känner såg. Jag blir också nedstämd när jag hör allt mina vänner gör också. Iaf var det så förr. Jag har mått mycket dåligt själv så det skulle vara skönt att hjälpa andra. Jag är intresserad, är mest bara rädd att jag inte ska ha så mycket att säga då jag är bättre på att lyssna än att prata. Det ska jag göra. Kramar
Emma

#2 / / Anonym:

Känns som att du är otacksam. Tyvärr. Ingen människa kan veta vad någon annan gått igenom osv, men du tycks endast ha i-landsproblem? Det är inte krig i vårt land, du har en fungerande kropp,du kan föra din talan, du är inte könsstympad, du har tak över huvudet, du har sambo, du håller på att utbilda dig på universitet. Och du klagar över att det är tråkigt att festa och shoppa? Du kanske måste se din situation ur ett annat perspektiv för att uppskatta ditt liv.

Svar: Otacksam? Så du menar att man tycker mycket är roligt och sen vaknar man upp och inget är roligt och det skulle vara pågrund av otacksamhet? Är du på riktig? Du verkar inte förstå riktigt. Det är inte bara "tråkigt att festa och shoppa". Det är att ingenting som känns roligt. I-landsproblem att inte känna glädje i något? Kom tillbaka när du har känt den här känslan. Så jag kan inte må dåligt över att jag inte har någon livsglädje för det finns andra som har det sämre? Det ena behöver inte utesluta det andra. Antar att du alltid mår bra? Jag kan säga att jag uppskattar mitt liv. Alla personer jag har och att jag är frisk men jag tänker inte vara glad över att jag har tappat livsglädjen och det är knappast mitt fel att jag känner såhär. Ibland har man perioder, faser, känslor som går upp och ner. Kom tillbaka när du har mått dåligt nångång i ditt liv, så kan vi prata då.
Emma

#3 / / Lisa:

Tråkigt Emma att du tappat livsglädjen, får hoppas att det är tillfälligt ! Gällande kameran så är du duktig med den och jag tycker att du kan försöka få vett i den igen så att det blir roligt att fota igen ! :)

Gällande "Anonym" som lämnar en kommentar som den där:

Bara för att man inte lever i total fattigdom, misär, elände och ett totalt helvete betyder det inte att man inte kan må dåligt. Det var en riktigt jävla dålig ursäkt från din sida. Jag har bl.a varit i Indien och sett hur folk lever där. En familj jag var hos hade inte en riktig toalett och de bodde 8 personer på vad vi kallar en normal 1a-lägenhet. En i familjen var dessutom blind och han var typ 9 år gammal. De var ganska fattiga men hade tak över huvudet och mat på bordet och de log och var väldigt gästvänliga. Så för att vända på det: Bara för att man lever i vad vi kallar för misär, så skulle det isåfall betyda att man inte kan/får le och må bra.

Jag tror att ALLA i västvärlden som har det jävligt bra mår dåligt ibland. Visst kan man få dåligt samvete om man tänker på att det finns dom som har det betydligt värre, men känslor är inte så lätt att bara ändra på. Nästa gång du skriver något sådant i någons blogg kan du åtminstone låta bli att vara ANONYM, fega jävel.

JAG är jävligt lyckligt lottad oxå som har tak över huvudet, mat på bordet, jag lever i ett i-land med bra skydd ifall något händer mig. Men det hindrar inte mig från att må dåligt ibland och bli arg/ledsen för en så banal sak som t.ex att jag inte kan åka på den där utlandsresan, eller köpa den där prylen. Det är så vi människor fungerar och jag tvivlar starkt på att du aldrig mått dåligt under vissa perioder i ditt liv.

Sorry Emma att jag tog över lite här, blev ba så lack på den där personen som skrev sådär! Hoppas du mår bättre snart iaf :)

Svar: Tack Lisa! Bra skrivet! Man kan inte sluta låta bli att känna känslor för det finns dom som har det värre. Det kommer alltid finnas någon som har det värre, men det gör det inte fel att inte få känna känslor. Ingen fara att du tog över, förstår dig helt! Blev också arg.
Emma