Snart 1 år sedan



Sedan vi blev förlovade. Som jag friade till min pojkvän, sambo och fästman. Jag friade till honom på julafton. Några minuter efter midnatt. Minns hur nervös jag var. Men sen bara gjorde jag det. Vi båda grät av lycka efteråt. Jag friade eftersom jag gillar att gå emot normer. Finns inget som heter ska när det gäller kärlek. Man gör det man känner för.

Ångrade angående att inte blogga förrän efter jul pga en kommentar för jag vill verkligen inte glömmas bort, så jag kommer titta in här och blogga ändå tills jag fått min dator och fått systemkameran fixad. Min dator hoppas/tror jag ska komma senast fredag den här veckan!

Världsdiabetesdagen på Ullared

Igår anlände älskling och jag i Habo för att åka till Ullared idag med hans mamma och syster. Vi kom hem vid sex tiden nu ikväll och jag har legat och sovit pga för lite sömn i natt och jag är riktigt trött!

Idag är det Världsdiabetesdagen. Diabetesbloggerskan Sofia (diabetesia.se) hade ett event i Stockholm och det hade varit roligt att gå på det men Ullared har varit bokad länge. Förhoppningsvis kanske nästa år!

Idag stödjer vi diabetes och diabetiker lite extra genom att bära något blått. Tobias och jag fixade texter på våra blåa tröjor som vi limmade på. Texten lyder "jag bär blått för diabetes". Hur stödjer jag sjukdomen genom att bära blått fick jag en fråga då det enligt vissa människor så handlar det enbart om pengar. De undrar hur jag bidrar med pengar genom att bära en blå tröja. Blått är diabetesens färg. Sjukdomen har en blå cirkel. Många diabetiker skäms för sin sjukdom och gömmer den då de blir dåligt bemötta av ickediabetiker. Mobbning, kränkningar, hot, myter och felaktig fakta. Att jag som ickediabetiker visar mitt engagemang genom att bära en blå tröja som är diabetesens färg så visar det att de inte behöver skämmas för sin sjukdom för mig och att inte alla ickediabetiker är likadana, att det även finns ickediabetiker som faktiskt visar medkänsla för dom och inte bara behandlar dom illa. Dessutom visade jag tröjan med en tydlig text bland massa människor på Ullared och diabetes är vanligt så någon diabetiker såg säkert mig och tyckte det var fint gjort av mig. Att
jag engagerar mig för dom och visar medkänsla. Jag har fått extrem fina kommentarer från diabetiker som tycker det är fint gjort av mig. Hur är det att inte stötta sjukdomen? Idag tänker jag på er alla diabetiker. Jag må inte ge en stor summa pengar till forskningen men jag skulle om jag kunde, men jag visar mitt engagemang och stöd och medkänsla för er. Idag har jag burit mina diabetesarmband, min pin med den blåa cirkel på min jacka, tröjan och även skänkt pengar till diabetesforskningen. Jag vill bara säga hur grymma ni diabetiker är. Vilka hjältar och kämpare ni är! 💙



Diabetes berör mig

Jag har nämnt i ett tidigare inlägg i somras om att min sambo/pojkvän har diabetes. Han har diabetes typ 1. Den ärftliga. Flera antal i hans släkt har det. Det finns risk att våra barn kommer att få diabetes. Jag är alltid orolig över att Tobias ska få lågt blodsocker och hamna i koma. Alltid. Men mest när han sover. Han vaknar oftast när han känner sig låg, men min största rädsla är "Tänk om han sover för djupt och inte märker det". Jag går inte alltid omkring och tänker på det, men i bakhuvudet finns min oro. Alltid. Bara nu i natt när vi skulle sova, så hade han somnat och han somnar alltid jättefort. Men jag busade med honom som jag brukar göra och försökte väcka honom. Han reagerade inte. Jag ropade på honom och skakade på honom. Jag känner sen hur paniken börjar bli allvarig och då vaknar han till. Under den korta stunden hinner flertal hemska tankar komma i huvudet på en.
 
Jag hittade en familj på youtube vars 6 åriga dottern lever med diabetes typ 1 och fick sjukdomen som 2 åring. Det är en tv serie där det är små avsnitt. En för varje månad för att följa dom från Januari-December. Här finns första avsnittet: https://www.youtube.com/watch?v=uW2hQHb3NNo. I ett avsnitt visar dom hur diabetes ser ut under ett dygn där föräldrarna får kolla blodsockret några gånger mitt i natten. Men dom visar inte alla känningar dottern Nike kan få och alla tårar. Denna del är när hon haft en bra dag.
Här är en presentation av 6 åriga Nike. Som är helt klart en av världens vackraste flickor jag någonsin har sett i hela mitt liv!
 
 
Diabetes berör mig otroligt mycket. Som sambo till min pojkvän får jag se det hemska som inte utomstående får se. Man vet att diabetes är hemskt, men det är inte bara att ta insulin och stå emot en massa sötsaker. Det är så mycket mer än så. En människa som inte har diabetes eller inte lever med någon som har det, förstår inte vad det innebär att ha det. Ibland måste en diabetiker till och med få i sig något sött om man ligger för lågt i blodsocker värdet. Tänk att hela tiden 24/7, så måste en diabetiker slåss med att överleva. Jag som har ett förflutet med att leva på sötsaker och vara väldigt stillasittandes har nu skärpt mig. Jag förstår inte hur jag kunde riskera att få diabetes eller hur någon annan ens kan göra det. 
 
Jag vill verkligen att ett botemedel emot diabetes ska hittas. Det finns en tjej som säljer armband (jag ska köpa) för att bidra till forskningen och jag önskar jag kom på ett sätt att bidra på samma sätt. Vill inte bara öppna en insamling. Vill att folk ska kunna köpa något så de själva får något för pengarna, för på det sättet tror jag det ger mer pengar. Men då måste jag komma på något att sälja, men vad skulle det kunna vara? Behövs det tillstånd? Kan man ha något bevis så man kan visa det för folk så de litar på att pengarna går till fonden? Jag vill bara gråta för alla diabetiker vilka kämpare ni är!